Slussen erbjuder konfliktforskningen ett unikt tillfälle att studera utvecklingen av en oväntad konflikt från beslut till fullskalig konfrontation, om det skulle gå så långt. Här finns viktiga lärdomar att dra om politikens villkor. Kanske vi alltför lättvindigt överlåter till våra företrädare att fatta beslut som borde granskas mycket mer ingående av oberoende experter och allmänhet?
Slussenprojektet tycks ha hamnat i en återvändsgränd där uppgiften förefaller övermäktig och en mängd olika delfrågor måste lösas idealt med hänsyn till andra i ekvationen ingående variabler. Det har inte presenterats någon väl fungerande helhetslösning och de ändringar som företagits i efterhand har varit av kosmetisk karaktär eller tillfört mera grus i maskineriet. En ingenjör tvingas ibland motvilligt erkänna att uppgiften är för svår. Problemet var kanske felformulerat från början.
Klöverbladslösningen överträffar det slutgiltiga förslaget i såväl trafiktekniskt som miljömässigt och kulturhistoriskt hänseende. Det leder här för långt att räkna upp alla fataliteter i det beslut som borde vara omöjligt att fatta med den politiska hedern i behåll. Det som allmänhet och experter uppfattar som ett förvirrat hafsverk utgör ingen stabil grund att bygga politiskt förtroende på och däri ligger det groende konfliktfröet.
Men inget tycks kunna rädda situationen. Den support som erbjudits under processens gång har i huvudsak ignorerats. Det har varit viktigare att behålla sin naiva övertro på projektet än att dra viktiga lärdomar och låta erfarenheten fälla avgörandet. Men storvulna storstadsdrömmar behöver ibland tas ned på marken.
DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN Ex Ex Ex Ex Ex DN SvD
SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD
DN DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvT SR M DN DN SvD DN SvD DN SvD NyT
